blondpariktigt

You live you learn
You love you learn
You cry you learn
You lose you learn
You bleed you learn
You scream you learn

Det kan vara svårt ibland men det är just då som man måste vara stark. Och det är just det jag går igenom just nu. Jag måste vara stark pga omständigheterna som sker runt omkring mig. Det är inte roligt överhuvudtaget,men man måste gå igenom det också någon gång för att lära sig att allt man har inte varar förevigt och att man inte ska ta något förgivet. Det var det jag trodde jag inte gjorde men när det tog slut så insåg jag mer och mer att det var precis det jag gjorde tyvärr. Att skiljas ifrån en person som man älskar över allt annat och skulle kunna dö för är det jobbigaste och mest hjärtkrossande som finns. När man är just i det så tänker man inte på hur det kommer att se ut i framtiden,utan man njuter bara utav varje dag som man går igenom med denne person och man vill inte tänka så långt OM det skulle ta slut. Jag har lärt mig attjag inte ska tänka så mycket för det blir inget bra utav det,det gör bara att jag mår dåligt istället och det vill jag ju verkligen inte göra. Men det kommer tillfällen för det med att man kan komma på sig själv att man sitter och tänker;(Tänk om,tänk om inte)och det blir bara värre ju djupare man tänker och då måste man knäppa sig vaken igen och gå ut ur sina lilla egan värld. Man måste inse sanningen och verkligenheten ju snabbare destu bättre för gör man inte det nästan på en gång så kommer det att ta en evighet att komma ifrån det även om man är tätt intill det.Kärleken är svår att förklara bara såhär för det är nästan helt omöjligt,men det kan vara helt underbart när det är som bäst och suga rejält när det är som sämst. Men just nu tycker jag inte att det SUGER,för jag har insett och kommer inse mer och mer för varje dag att det är det här som är sanningenoch det är den här verkligheten jag lever i nu och det är därefter jag måste leva. Och jag ska inte tänka så mycket på hur det kunde ha vart och jag inte gjort det jag gjorde utan istället,visst ångra sig det gör jag,men mer än så kan jag inte göra även om jag önskar det till 1000 att jag kunde de,och du vet om att jag är evigt ledsen att jag gjorde som jag gjorde och kunde jag få det ogjort så hade jag gjort det för länge sen. Men vi kan iallafall träffas och det är jag oerhört glad och tacksam över för det är ett mirakel att du ens VILL träffa mig efter allt som har hänt.Men det är åter ett bevis att du är speciell och fantastisk människa.




Ingen kan läsa framtiden,vad den har att erbjuda eller vad som kommer att ske. Det kan hända precis vad som helst,bra eller dåligt,lujst eller mörkt.Men det är den vi är på väg emot och vi kan inte stanna i tiden utan istället bara se framåt och glömma och förlåta allt det dåliga som finns bak i nacken.För det är orörligt och det kan man varken ändra eller spela tillbaka på. Det man kan göra är att lära sig efter sina misstag och vara evigt tacksam och ta vara på varenda människa i sin närhet. Speciellt mycket ska jag bry mig om dom som betyder och är mer speciella än vissa andra. Dom som behöver och dom som jag vill ge min tacksamhet,glädje och kärlek. Det är inte mer än rätt,för ni förtjänar det mer än allt.

Livet är fullt av motgångar. Och det som inte dödar mig blir jag starkare av det får jag inte glömma. Ingenting varar förevigtallt har ett slut hur hemskt det än låter. Jag får inte glömma att vara stark när jag förlorar något. Jag måste bestämma över mig själv och aldrig glömma vem jag är. /Jossan


När jag vill ha någonting och tänker på det mycket så får man det oftast inte. Jag måste lära mig att vänta för jag vet att saker tar sin tid och oftast blir det bättre om jag gör det. Jag ska inte stressa på något jag ska ta en dag i taget. Det är bäst. /Jossan


Jag vet inte hur det ska sluta om jag inte har börjat. Det blir vad jag gör det till men inte varje gång. Du vet vad du ska säga,du vet vad du ska göra men jag kan inte styra över den fria viljan. Det är upp till mig nu men lika mycket upp till alla andra. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Framtiden är oförutsägbar,du vet ingenting. Lev i nuet och ta konsekvenserna som dom kommer. Men jag ska aldrig glömma vem jag är och jag ska stå för det. /Jossan

Ibland i livet så står jag inför ett svårt vägskäl och vad jag än kommer att välja så kommer det att göra ont. Kärleken är fan det jobbigaste som finns men samtidigt det bästa som finns. Och jag är beredd att ge allt som jag har,hela mitt hjärta till att göra det här till det bättre som jag vet att jag kan lyckas med. Jag vet att jag har gjort mina misstag,tyvärr om och om igen. Och jag förstår dig,jag förstår dig rakt igenom jag förstår att du inte kan ha det lätt att kunna lita på mig för jag har själv gjort så du inte kan förlita dig på mig. Och jag får faktiskt skylla mig själv om du bestämmer dig för att inte lägga ner energi längre. Jag är så besviken på mig själv bara att jag inte förstod vad det handlade om redan ifrån början,att jag inte tog det på lika stort allvar som jag gör nu. Jag önskar att jag skulle ha vaknat upp mkt mkt tidigare och aldrig någonsin gjort dom där misstagena som jag gjorde. Men det jag kan vara glad över är att jag har förändras till det bättre och jag inte samma preson som jag va då. Jag ljuger inte längre. Jag är så hemskt ledsen över att jag gjort dig så illa och du vet att jag skulle ha skruvat tillbaka tiden bara jag kunnat. Men nu är det allvar och jag har lärt mig en stor läxa av det här och jag tänker inte göra om misstagen för det är inte värt att förlora en så underbar människa som dig för det. Aldrig,inte en chans. men jag ska inte ta ut något i förskott och tro eller grubbla ner mig i mina tankar och bli sjuk på det sättet. Nej jag ska ta allt som det kommer sen verkligen hålla tummarna för att du tror på mig igen.

 För jag ger inte upp.
Inte förrns jag vet att jag gjort mitt bästa och gjort allt som står i min makt.

Som jag sagt några dagar tidigare; Jag lär mig något nytt varje dag och för mig är det nyttigt och lärorikt. En annan sak som jag också lärt mig är att jag får chans på chans väldigt många gånger,och vajre gång tar jag inte vara på varje chans utan istället,fastän jag inte vill,tar det förgivet. Som tex; Jag vet att jag får en chans till efter det här. Men det är inte alltid jag får det och då är det försent. Och det är just det jag måste förstå att jag inte kan få chans på chans hela tiden utan istället lära mig och bli bättre efter mina misstag. Och nu på senare tid så har jag gjort det. Jag kan inte göra något åt mina misstag jag har gjort förut,det jag kan göra är att be om förlåtelse och därefter visa att jag ändrats. Och det är det jag gjort nu,jag vet att det är lite sent. Men jag gjorde det till slut iallafall och nu kan jag bara hoppas på att det godtas och att det kan komma något gott av det och gå vidare och fortsätta framåt och tänka,leva framåt. För lever jag i det förflutna så kommer jag aldrig att utvecklas till det bättre och kunna lära mig av mina misstag och utvecklas på det sättet. Det är en del av livet att leva och lära. Jag utvecklas mer och mer för varje dag och också varje dag försöker jag ta vara på vad människor runt omkring mig vill,vill mig väl,vill att jag ska förstå dom. Och jag är glad att jag kan hjälpa till men medans jag gör det så får jag inte glömma mig själv.

Precis som Buddhas ordspråk var att ingenting består. Och det har han så rätt i,allting har sitt slut även om man inte alla gånger vill eller vill acceptera det. Men man kan inte rubba den fria viljan. Det är bara den man inte kan styra över. Man kan styra över sig själv men man kan inte styra andra,även om man många gånger önskar att det skulle vara möjligt. Livet är hårt det vet jag om och jag vet också att motgångar gör mig stark. Och det är nyttigt att få vara med om motgångar för det gör en så mycket starkare och jag lär mig så mycket utav det. Ingenting varar förevigt hur hemskt det än låter så är det så verkligheten ser ut. Men jag tycker att livet ä för kort att gå ner sig i sina tankar för det har man ingen nytta av det gör en bara tokig. Förlorar man något eller sker någonting som gör onnt i dig så försök så fort som möjligt att glömma detta och gå vidare. För vill man verkligen släppa någonting så gör man det automatiskt. Jag måste själv vara positiv för att andra i min närhet ska kunna vara glada. Och råkar jag ut för en motgång eller något tråkigt så försöker jag ändå hålla humöret uppe,ibland kan det vara svårt och då kan det ta längre tid,men man klarar det bara man aldrig tappar hoppet och det får man aldrig göra. Det är något jag msåte hålla fast vid annars rasar allt. det gäller att ta en dag i taget och inte planera in saker in i framtiden,visst jag kan ha tankar och drömma bort lite då och då. Men grubblar jag ner mig så blir det bara psykiskt jobbigt och då gör man inte det. Jag ska leva i nuet och ta allting som det kommer,för något som jag har kan försvinna nästa sekund. Jag tar ingenting förgivet. Det är en av sakerna jag lärt mig.




Det finns två misstag du kan göra på vägen till sanningen..
Det är att inte gå hela vägen eller att aldrig börja.

Buddha

Kanske är det mycket som kommer att hända nu under några månader framöver..Julbalen,
Min 19;årsdag!,Julaftonutklädnadsshowen,aktiviteter och Studenten nu i sommar... Men det är ingen idé att ta sig vatten över huvvet för det kommer allt lösa sig till slut,alla pusselbitar kommer att falla på plats. Men jag måste ta en dag i taget och inte planera in i framtiden utan låta det komma med tiden istället annars blir jag bara sjuk av allt tänkande,det klarar jag inte av. Allting hänger på ditt psyke,det har jag sagt förut och det står jag kvar vid,för det är precis så det är. Villdu må psykiskt dåligt så kan du hur enkelt som helst göra det..Men är du tvungen till att göra det? Jag kan förstå om allt runt omkring bara är piss och man inte ser något ljus alls,då är det inte lätt. Men skadar det att försöka är frågan? Nej det är det inte,det är mer värt ett försök än att bara skita i det. För om jag hamnar i ett sånt tillstånd att jag tar mig vatten över huvvet och allt bara rullar runt i huvvet brukar jag ta mig ur min egna lilla värld och komma tillbaka till verkligheten  och bara tänka på vad det är som gäller just nu,just nu bara idag. Det hjälper faktiskt. Allting löser sig med tiden och när jag har tänkt efter så har jag det inte så jobbigt som jag kan tro ibland,jag har det jävligt bra igemnförelse med andra. Så det är inget måste alls att jag måste må dåligt för jag har det bättre än vad jag tror. Och jag ska vara/jag är tacksam över det jag har och jag älskar alla underbara som är runt mig i min närhet och ni ska veta att ni är min värld.

Jag har förlorat många betydelsefulla människor igenom mina år,18;år kanske inte låter mycket men det kan hända/har hänt väldigt mycket på dom åren,mer än vad någon annan kanske genomgått vid 18;års ålder.. Jag har lärt mig så mycket,hur man ska behandla människor,hur man ska göra för att hjälpa människor,inte vara vän med dom som inte behandlöar dig med den respekt jag är värd,men samtidigt är livet för kort att man ska gå runt och hata folk och det gör jag inte,jag tycker mindre om människor bara och det får man göra,man kan inte tycka om alla. Men jag lever för dagen och tar ingenting förgivet för man vet aldrig när det försvinner. Det är hoppet som vi människor behöver för att klara av varje dag. Utan hoppet skulle vi vara värdelösa. Jag tappar aldrig hoppet om jag inte vet att det är helt omöjligt och det är oftast inte helt omöjligt utan det mesta kan man fixa och trixa med så allt blir bra. Jag ger aldrig upp det har jag inte gjort många gånger i mitt liv och jag lär mig nya intreesanta saker varje dag.
Och jag är glad över att jag förlorat många i mitt liv,inte alla.. Men några för genom att jag tog avstånd ifrån dom isåg jag vad jag själv hade för betydelse,vad jag hade att ge,vad jag hade och säga,att det var min tur att lysa,det är min tur att visa vem jag är nu. Jag ska inte skämmas för den jag är,jag ska inte skämmas över det jag står för eller vad jag har för åsikter för jag har lika mycket talan som alla andra.

Ta hand om er alla hörs snart igen!